Detta tillstånd, som går under flera namn, är den vanligaste sjukdomen i hjärn- och ryggmärgshinnorna hos hundar. Den är vanligare än hjärnhinneinflammation som beror på andra orsaker, t.ex. bakterier, virus, svamp och parasiter.
Namnet syftar på att sjukdomen svarar gynnsamt på behandling med steroider (prednisolon). Ett annat vanligt namn är Beagle Pain Syndrome eftersom beaglar är en av de raser som oftast drabbas. SRMA – steroid responsive meningitis arteritis – används också och orsakas av förändringar i artärerna (blodkärlen) i hjärnhinnorna.
Sjukdomen ses främst hos stora valpar och unga hundar av medelstora och stora raser.
Vilka är symptomen?
Symtomen, som kan uppträda ganska plötsligt, är depression, hög feber och svår smärta från halsregionen. Smärtan kan vara så svår att hunden skriker vid en plötslig huvudrörelse och tillståndet kan likna ett diskbråck i nacken. Hunden är ovillig att röra sig och håller kroppen helt stel.
I sällsynta fall kan en mer kronisk variant ses. Detta kan inträffa om hunden får återfall efter avslutad eller otillräcklig behandling. Här är symtomen mindre dramatiska, men det kan förekomma hälta och partiell förlamning.
Vad orsakar steroidresponsiv meningit?
Det är fortfarande inte känt vad som utlöser SRMA, men det råder bred enighet om att det är immunsystemet som reagerar på ett olämpligt sätt. Detta bekräftas också av det faktum att behandling med steroider – t.ex. prednisolon eller andra binjurebarkhormoner – gör att symtomen avtar ganska snabbt. Den här typen av läkemedel dämpar immunförsvaret, som i dessa fall är ansvarigt för den kraftiga inflammationen i de blodkärl som försörjer hjärnan och ryggmärgens membran.
Eftersom vissa raser är mer benägna att drabbas av SRMA kan det finnas en viss ärftlig predisposition.
Hur kan din veterinär ställa diagnosen?
De typiska symtomen tillsammans med hundens ålder och ras ger en ledtråd om att det kan röra sig om steroidresponsiv meningit. Förutom den kliniska undersökningen kan flera andra verktyg användas:
Röntgen
Används i första hand för att avgöra om nacksmärtan orsakas av ett diskbråck i nacken. Denna metod kan inte visa membranen i hjärnan och ryggmärgen.
Blodprov
Ganska ospecifikt, men visar vanligtvis en ökning av vita blodkroppar och andra tecken på att en akut inflammation har uppstått någonstans i kroppen.
Test av ryggmärgen
Provtagning och undersökning av en liten mängd av den ryggmärgsvätska som finns i ryggmärgskanalen i hålrummet mellan ryggmärgen och benen. Det används för att ställa den slutliga diagnosen. Här hittar du betydligt fler vita blodkroppar än normalt. Provtagningen kräver dock narkos och en viss skicklighet.
MR- och CT-undersökningar
Båda kan användas och ger ofta en diagnos, men de är ganska dyra.
Behandling
Om en injektion med prednisolon eller annan steroid ges och symtomen (feber och nacksmärta) snabbt (ofta inom 24 timmar) försvinner, bekräftas diagnosen. Efter det kan dock inga användbara prover tas.
Hur behandlas SRMA?
Det läkemedel som används vid behandlingen har flera namn. Steroid är en term, binjurebarkhormon är en annan. De täcker ett antal olika varianter med namn som prednison, prednisolon, metylprednisolon osv. De har olika styrkor, verkningstid etc. Kroppen producerar binjurebarkhormon i det yttre lagret av binjurarna.
Injektion med prednisolon, som är det mest lämpliga, är det första steget. Detta följs av tabletter av samma substans. Höga doser ges under de första dagarna och trappas sedan långsamt ned under flera månader till den lägsta underhållsdosen som håller hunden symtomfri. Totalt bör behandlingen förväntas pågå i 5-7 månader, varefter behandlingen vanligtvis inte längre är nödvändig.
När steroider ges i höga doser uppträder ett antal biverkningar. Den vanligaste är en ökad önskan att dricka och därmed ökad urineringsträngsel. Aptiten ökar också, vilket innebär att djurägaren måste hålla koll på sin vikt. Magsäckens slemhinna påverkas och medicinering bör ges för att skydda den. Eftersom immunförsvaret är nedsatt finns det risk för infektioner som blåskatarr och hudinfektioner. Dessa bör behandlas med antibiotika om de uppstår. Tendensen till biverkningar minskar i takt med att dosen sänks. Hundens egen produktion av binjurebarkhormon kommer också gradvis att återställas. I de senare stadierna ges låga doser var 2-3:e dag.
Vad är risken för att din hund får steroidresponsiv meningit?
Sjukdomen är i allmänhet inte särskilt vanlig, men förutom hos beaglar ses den oftast hos berner sennenhundar, nova scottia duck tolling retrievers, boxrar och petit griffon vendéen. Det har också beskrivits hos pointer, tysk korthår, weimeran och akita, men fler raser kommer utan tvekan att tillkomma.
Det drabbar nästan alltid unga hundar mellan 6 och 18 månaders ålder – ibland så unga som 2 år. Det finns ingen könsskillnad.
Utsikterna för SRMA-patienter är i allmänhet goda. Cirka 20% får dock återfall, antingen under behandlingen eller efter att den har avslutats. Om behandlingsintensiteten minskas kommer dock de allra flesta att bli helt återställda. De mest envisa är beaglar och berner sennenhundar.