Vad är korsbandssjukdom hos hundar?
Korsbandet är beläget inuti knäleden. Denna led bildas av lårbenet, skenbenet och knäskålen. Utöver dessa ben består knäleden av en ledkapsel, två menisker och flera ligament, däribland korsbandet.
Korsbandet är uppdelat i det främre och det bakre korsbandet. De två ligamenten är viktiga för knäledens stabilitet. Det främre korsbandet är det viktigaste när det gäller korsbandssjukdom hos hundar, eftersom det nästan alltid är det som är skadat. När vi talar om korsbandssjukdom hos hundar talar vi därför nästan alltid om det främre korsbandet.
När det gäller främre korsbandssjukdom kategoriseras skadan som en fullständig/fullständig ruptur eller partiell/partiell ruptur. Oavsett om det rör sig om en fullständig eller partiell ruptur av det främre korsbandet kommer skadan att resultera i följande
- Akut knäsmärta relaterad till skadan
- Inflammation i knäleden (inflammation – inte bakteriell inflammation)
- Instabilitet (löshet) i knäleden
- Artros (milda tecken efter veckor, tydliga tecken efter månader)
Alla ovanstående orsakar smärta i knäleden och hälta när du använder benet.
Sekundär skada på menisken
Inuti knäleden finns två menisker – den inre (mediala) och den yttre (laterala). Menisken är en hästskoformad kudde vars funktion är att öka stabiliteten i leden och fungera som stötdämpare.
När främre korsbandet inte längre stabiliserar knäleden kan det uppstå skador på den inre menisken. Ju längre tid som går mellan korsbandsskadan och stabiliseringen av knäleden (t.ex. operation), desto större är risken för skador på menisken. På grund av meniskens struktur läker den inte så bra när den väl har skadats.
Vilka är symptomen på en främre korsbandsskada?
Det vanligaste symtomet på främre korsbandsskada är hälta i bakbenet. Denna hälta uppstår ofta akut, med tydlig smärta och ingen önskan att lägga vikt på benet (gå på 3 ben).
Haltheten och smärtan avtar och förbättras vanligtvis inom loppet av några veckor. Det kommer dock att finnas en konstant hälta och efter ett tag kommer hältan att intensifieras på grund av artros och eventuell meniskskada.
Förutom hälta kan du också märka av:
- Svullnad i och runt knäleden
- Minskad lust att sträcka på knät
- Motvilja mot att böja knät helt – ses ofta hos hundar som sitter med benet utsträckt snarare än böjt under sig
- Förlust av muskelmassa i benet (ses vanligtvis 1-2 månader efter att skadan har inträffat)
Hur diagnostiseras korsbandssjukdom?
En korsbandsskada diagnostiseras genom en ortopedisk undersökning av knäleden. Under undersökningen kontrollerar veterinären om knäet är instabilt (löst) genom att provocera fram den så kallade ”lådrörelsen” i knäet. Detta innebär att skenbenet kan röra sig onormalt långt framåt i förhållande till lårbenet. Denna rörelse kan vara tydlig vid en akut skada och vid en fullständig korsbandsruptur. Vid partiell/delvis ruptur eller kroniska förändringar i knäleden kan det vara svårt att känna lådans rörelse.
Ibland är det nödvändigt att söva hunden eller katten för att kunna utföra testerna på rätt sätt.
Diagnosen ställs utifrån den ortopediska undersökningen, men ibland tar veterinären också röntgenbilder av knäet. Röntgenbilderna kan visa tecken på artros, vätska i knäleden och eventuella förändringar där korsbandet fäster vid skenbenet. Dessa fynd kan bidra till att stödja diagnosen.
Hur behandlas främre korsbandssjukdom?
Behandlingen av korsbandssjukdom beror på flera faktorer, bland annat graden av skada, hundens storlek, andra underliggande tillstånd och ekonomi.
Medicinsk behandling kan prövas, men ger sällan optimala resultat. Här används smärtstillande och antiinflammatoriska läkemedel i 3-6 veckor samtidigt som knäet får vila så mycket som möjligt. Denna behandling kan vara framgångsrik för mindre hundar (under 10 kg), men fungerar sällan för större hundar.
Vanligtvis kommer din veterinär att rekommendera operation eftersom det ger den bästa prognosen för din hund.
Under operationen kommer veterinären att göra 3 saker:
- Ta bort det skadade korsbandet
- Utvärdera menisken och eventuellt ta bort den skadade delen
- Stabilisera knäleden
De första 2 punkterna uppnås genom att veterinären opererar inuti själva knäleden. Detta kan göras via en teleskopoperation, men görs vanligtvis genom att göra ett litet hål in i leden. Därefter stabiliserar veterinären knäet. Det finns många olika stabiliseringstekniker, men i allmänhet kan de delas in i:
Stabilisering utanför leden
Leden stabiliseras genom att en stark sutur/tråd placeras på utsidan av leden. Denna tråd ger knäleden den stabilitet som tidigare gavs av det främre korsbandet.
Stabilisering på insidan av leden
Leden stabiliseras genom att ett band (syntetiskt eller från kroppen själv) sätts in där främre korsbandet tidigare satt.
Dynamisk stabilisering
Genom att förändra skenbenets anatomi kan knäets dragkraft och rörelse ändras så att knäleden inte längre behöver det främre korsbandet.
Exempel på tekniker: TTA (Tibial Tuberosity Advancement) eller TPLO (Tibial Plateau Levelling Osteotomy).
Valet av teknik beror främst på hundens storlek och veterinärens preferenser. I dag används vanligen stabilisering utanför leden för mindre hundar (under 10 kg) och katter och dynamisk stabilisering för större hundar (över 10 kg). Stabilisering inuti leden är mindre vanligt idag.
Efter operationen, oavsett typ, är det mycket viktigt att hålla hunden i vila i minst 4-8 veckor. Detta görs genom att hålla hunden kopplad och endast ta korta promenader. Du kan sedan på ett säkert sätt öka belastningen på knäet under ytterligare 4-8 veckor.
Ingen av ovanstående tekniker kan helt stoppa utvecklingen av artros i knäet, så det är viktigt att prata med din veterinär om att förebygga artros.
Varför uppstår korsbandssjukdom?
De specifika orsakerna till varför korsbandssjukdom uppstår är okända.
Studier på hundar har visat att de flesta korsbandssjukdomar innebär en långsam försämring av korsbandets styrka över tid. Försvagningen av korsbandet gör att ligamentet antingen går sönder långsamt eller försvagas så mycket att det helt eller delvis brister.
Dessutom har det också dokumenterats att det finns anatomiska faktorer som kan predisponera för främre korsbandssjukdom, bland annat felställning i knäet. Dessa predisponerande faktorer förklarar också det faktum att det finns en 25% risk för sjukdom i det motsatta främre korsbandet inom det första året och en 50% risk under resten av hundens liv.
I vissa fall kan man se en akut/traumatisk bristning i främre korsbandet. Det är mest sannolikt att detta inträffar när korsbandet utsätts för en överdriven belastning, till exempel en kraftig vridning eller sträckning.
Vem får främre korsbandssjukdom?
Korsbandssjukdom kan ses hos både unga och äldre hundar, men uppstår främst när hunden är fullvuxen (10 månaders ålder och äldre). I sällsynta fall kan dock en bristning i det område på benet där korsbandet fäster uppstå hos hundar som ännu inte är fullvuxna.
Även om man inte tror att vissa raser är mer predisponerade för korsbandssjukdom än andra, är problem med båda knäna vanligare hos labrador retriever, rottweiler och bulldog.