Är det du som har tränat din hund? Eller är det din hund som har tränat dig?… Som ägare kan vi ibland bli tveksamma när vi ser hur smarta våra hundar är – och hur lätt de kan snurra oss runt sitt lillfinger. Eller få oss att reagera på och belöna olämpligt beteende.
Från mysig handling till irriterande vana
De flesta hundar har en eller flera dåliga vanor som vi ägare lever med och rycker på axlarna åt.
Och olika ägare har olika syn på vad som utgör en vana. Det som en ägare ALDRIG skulle kunna leva med hos sin hund tycker en annan ägare är en mysig, personlig beröring från hunden.
Var bara medveten om att en liten ”oskyldig” vana eller handling från din hunds sida med tiden kan utvecklas till ett stort irritationsmoment i vardagen om du inte stävjar det och kanske till och med bekräftar beteendet. I vilket fall som helst bör du göra dig själv en tjänst och fundera noga på om det startbeteende du ser hos din hund är ok eller inte att leva med i det långa loppet.
Kräver uppmärksamhet från dig
En av de vanor som är vanliga hos hundar är ”uppmärksamhetssökande beteende”. Det kan komma i många former, men den gemensamma nämnaren är att hunden uppvisar ett beteende för att få din uppmärksamhet. Antingen bara för att bli klappad och pratad med eller för att uppnå något.
Till exempel
- gnäller enträget när du pratar med andra människor
- Vill ha kontakt genom att sniffa eller gnälla/skälla när du pratar i telefon
- gnäller och kliar sig med tassarna för att den ber om mat från din tallrik
- gnäller, skäller eller skrapar på dörren när den upprepade gånger vill komma in och ut genom trädgårdsdörren
- vet när den behöver mat – och ber dig att servera den
- skäller på dig under träningen för att få godis ur din godispåse
Börjar tidigt i livet
Vanan börjar alltid i det lilla – och ofta så tidigt som i valpåldern. Den lilla valpen tittar på när du tar några godbitar ur godispåsen. Och de känner redan till systemet: du plockar upp en godbit och serverar den. Om det tar lite längre tid än vanligt att ge den godis eller om den är extra hungrig, kan den säga ett otåligt ”pip” innan du tar fram den.
Och det är här det kan gå fel… För om din reaktion är att du undermedvetet uppfattar ”pipet” som en dragning för att få godiset – och ger det till valpen – är du på god väg att lära valpen ett olämpligt, uppmärksamhetssökande beteende som du kan bli väldigt trött på i längden.
I ett nötskal lär sig din valp att den belönas för att den gnäller. Den har nu snabbt lärt sig vad som krävs för att få uppmärksamhet och en godbit, och kommer att använda samma strategi nästa gång du har en godbit i handen.
Nu när valpen har lärt sig beteendet finns det en risk att den börjar tillämpa det i andra situationer där den tycker att något går för långsamt. Till exempel när du tar på dig stövlar och jacka för att gå ut på promenad.
Många ägare blir lite stressade när de hör sin valp eller hund gnälla när det är dags att gå på promenad; kanske är den behövande och behöver komma ut så fort som möjligt! Ofta är det inte så. Men de har lärt sig att de attraktiva händelserna inträffar omedelbart om de gnäller.
Utvecklingen kommer smygande
När den unga hunden upprepade gånger belönas för uppmärksamhetssökande beteende (vill ha godis, ägarens mat, en promenad, bli utsläppt genom trädgårdsdörren, bli tilltalad etc.) kommer beteendet att vara grundligt inlärt.
Du märker förändringarna, men är kanske inte medveten om din roll i inlärningen av hundens problem. Och när du väl ”bromsar in” och inser att något måste göras åt den irriterande och envisa vanan, är hunden redan så vältränad att den inte bara begränsas av ett”nej, sluta!” eller att den inte får godis när den gnäller. De skruvar bara upp volymen och börjar gnälla ännu högre. Eller så ersätter den sitt gnäll med skäll.
Många hundar får det önskade resultatet av beteendet inom en rimlig tidsperiod på grund av att
- Ägaren inte orkar lyssna på dem och ger dem en godbit eller kopplar dem och går ut genom dörren för att få dem att tystna.
- Ägaren väntar tålmodigt på att hunden ska bli tyst. Och som belöning får hunden godis eller kopplas för att släppas ut genom dörren.
När vanan eskalerar
Båda reaktionerna från ägaren leder till en ännu djupare inlärning av den irriterande vanan.
- är den direkta belöningen, där hunden specifikt belönas för olämpligt beteende.
- Detta lär hunden att den snabbt måste anta ett annat beteende (t.ex. inte skälla, sitta ner etc.) för att få det den vill ha. Och den naturliga inlärningen blir vanligtvis att hunden gnäller/skäller tills kopplet kommer fram. Sedan blir den tyst (eftersom den vet att kopplet kommer att fästas), och sedan reser den sig igen och skäller tills den kommer ut genom dörren.
Ägarens försök att stoppa hunden via konflikt skapar en annan inlärning:
- Jag behöver inte svara på ett ”nej” från min ägare
- Jag får ändå som jag vill om jag ”skriker högre”
- Jag behöver bara fortsätta gnälla/skälla så länge det behövs – så får jag som jag vill
För vissa hundar blir det uppmärksamhetssökande beteendet så stressande att det inte längre kan betraktas som en vana. Men ett stort problem!
Ägaren är stressad över att bli knuffad av sin hund och inser att hur mycket skäll och ”NEJ” hunden än hör, så har det ingen effekt. Hunden är stressad av de konflikter som den upplever från sin ägare. Och både hund och ägare känner att den goda relationen dem emellan håller på att krackelera.
Att förändra hundens beteende
Det är människan som har förmågan och kompetensen att förändra livsvillkoren. Inte hunden.
Därför är det upp till dig som ägare att ”ta skeden i den andra handen” och starta en tålmodig och konsekvent (enhetlig) inlärningsprocess som visar hunden att den inte längre kommer att lyckas med det oönskade beteendet. Metoden handlar om att ”släcka ut beteendet”, där hunden i princip på egen hand måste lära sig att dess nuvarande beteende inte längre är värt besväret. Att den inte får den önskade responsen. Den får inte kontakt, godis, promenader, gos etc. De får inte heller någon konflikt. Det enda den ”får” är ingenting!
Så hunden får inte vara:
- tillrättavisas (vilket hunden kommer att uppfatta som kontakt och respons och konflikt) eller
- belönas (distraheras genom godis, ögonkontakt, få vad den vill ha etc.).
Du kan använda den här metoden med både den unga hunden som just har lärt sig att uppmärksamhetssökande beteende kan löna sig. Och den vuxna hunden som har reagerat på vanan/problemet i flera år. Tänk på att ju längre problemet har funnits, desto mer tid och tålamod behöver du investera i träningen.