Ibland råkar en tik bli parad av misstag. Det kan vara så att den rymde genom en öppen dörr när den löpte, att en okänd hanhund plötsligt dök upp i en trädgård som du trodde var helt stängd, att du har både hanhundar och tikar och trodde att de var ordentligt åtskilda, eller att löpet var över.
Anledningarna kan vara många och du kan ha många skäl till att inte vilja att det ska bli valpar av det. Det kanske inte passar in i ditt eget liv, du vill inte ha blandrasvalpar eller ha valpar överhuvudtaget, tiken kanske är för gammal osv. En stor storleksskillnad mellan hanhund och tik behöver inte vara en anledning, men i så fall bör du vara beredd på att det kan bli aktuellt med kejsarsnitt.
Har min tik blivit parad överhuvudtaget?
Om du är osäker på om en parning har ägt rum eller inte kan du låta en veterinär undersöka hunden. Detta görs genom att föra in en fuktig bomullspinne i slidan under en minut. Pinnen läggs i saltvatten i 10 minuter, som sedan centrifugeras. En mikroskopisk undersökning av fällningen visar om det finns spermier eller inte. Metoden är 100% säker inom 24 timmar efter parningen och 75% säker inom 72 timmar.
Hur avbryter man en dräktighet?
Tikar har ägglossning i flera dagar och de befruktade äggen ligger löst i livmodern i ca 20 dagar innan de fäster vid livmoderslemhinnan (nidation) och påbörjar embryonalutvecklingen.
Detta fenomen styrs av dräktighetshormonet progesteron. Genom att ge tiken en injektion med substansen aglepriston, som motverkar progesteron, förändras livmoderslemhinnan så att äggen inte kan fästa.
Rent praktiskt går det till så att man tar sin hund till veterinären två dagar i följd och veterinären ger två injektioner med aglepriston med 24 timmars mellanrum. Injektionerna ges i nacken under huden där det finns gott om utrymme. Eftersom det tar cirka 20 dagar innan äggen implanteras rekommenderas att man väntar tills tiken inte längre löper. Om man behandlar tidigt under löpningen finns det risk för att en annan parning resulterar i valpar.
Metoden kan användas fram till dag 45 av dräktigheten (dräktighetstiden hos hund är cirka 63 dagar). Det är fördelaktigt att ge abortinjektionerna före dag 20, eftersom de mikroskopiska äggen sugs ut ur kroppen och det inte kommer någon flytning från slidan. Dessutom är effekten 100% säker. Om du väntar till senare kan det förekomma utsläpp av foster och slem och eventuell mjölkproduktion. I detta fall reduceras effekten till 95%.
Det är mycket viktigt att följa upp effekten av abortinjektionerna. Detta görs med hjälp av ultraljud för att kontrollera att ingen fosterutveckling har skett. Vid behandling före den 20:e dagen görs en ultraljudsundersökning 3 veckor efter injektionerna. Vid senare behandlingar görs en uppföljningsundersökning efter 8 dagar.
Finns det några biverkningar av behandlingen?
Om behandlingen sker tidigt är biverkningarna minimala och knappt märkbara. Ju längre fram i graviditeten hunden befinner sig, desto mer kommer du att uppleva en process som liknar förlossningen. Aglepriston blockerar progesteronets förmåga att upprätthålla dräktigheten och fostren stöts ut.
Det kan förekomma en tillfällig smärtreaktion på injektionsstället, som kan lindras med lätt massage. Eftersom läkemedelsmängden doseras efter tikens vikt kommer injektionen att fördelas på två ställen för hundar över 15 kg.
Efter behandling för oönskad parning kommer du ofta att upptäcka att nästa löpning kommer lite tidigare än väntat.
Vad kan du göra för att undvika oönskad parning?
Om du vet att det finns risk för att du måste ge din hund en abortbehandling igen och du är säker på att du inte vill ha valpar senare, bör du allvarligt överväga sterilisering. Det har blivit mycket vanligt nu och har många fördelar: det eliminerar behovet av löpning och eventuella falska dräktigheter, och risken för livmoderinflammation och juvercancer tas bort respektive minimeras.
Tidigare användes så kallade preventivmedelsinjektioner för att hålla hundar borta från löp genom att injicera hormoner ungefär var 5:e månad. Eftersom det fanns en betydande risk för juverkörtelcancer efter långvarig behandling används denna metod knappast längre.