Att lära din hund att komma varje gång den kallas kräver att ägaren har bra timing och förståelse för övningen. Det krävs precision för att veta exakt när man ska kalla på och belöna hunden under inlärningsfasen. Annars blir det tveksamma resultatet att hunden bara kommer när den blir kallad om det inte finns något annat den hellre vill göra.
Den positiva inlärningen
Inkallningen ska inte grunda sig på konflikter mellan hund och ägare där hunden känner att den MÅSTE komma! Din hund ska vara motiverad att komma till dig, även när det finns andra frestelser. Från valpåldern måste hunden tränas så grundligt med positiva metoder att den motiveras att komma – och därför väljer att undvika störningar av egen fri vilja – och inte för att den inte vågar annat. Läs mer om vikten av en god relation mellan dig och din hund.
Naturligtvis är hundar olika. Även när det gäller att kalla. Och särskilt de självständiga jaktraserna har ingen motivation att vända sig om och komma till ägaren om en hare har hoppat upp precis framför dem. Och det gäller oavsett hur positiv ägaren har varit när han eller hon har lärt sig att kalla.
Hundvisselpipa eller röst
Det inkallningskall som alla hundar, oavsett ras, reagerar bäst på är visselpipa. Många tror att visselpipa bara är till för jakthundar – men så är inte alls fallet.
Fördelen med att använda visselpipa vid återkallningsträning är:
- Ljudet är unikt och hunden kan inte förväxla det med andra signaler.
- Ljudet är alltid positivt – du kan inte kalla med en ”arg visselpipa”, som med en arg röst. Och den alltid positiva inställningen motiverar hunden mycket mer att komma till dig.
- Du blir mer medveten om att du tar en visselpipa i munnen för att kalla på hunden. Och du lär dig att vara konsekvent i träningen – och att fullfölja det anrop du har påbörjat.
Om du föredrar en röstsignal
Om du av olika skäl inte vill använda visselpipa i din träning kan du enkelt använda en signal som du ger med rösten. Välj en klar och tydlig signal som du inte använder i andra sammanhang. Använd till exempel: ”Här”, ”Yay” eller liknande.
Oavsett om du lär dig med en röstsignal eller visselsignal kan du använda träningsplanen nedan. Byt bara ut visselpipan mot ditt ”här” eller den signal du vill använda.
Välj en anropssignal
Innan du börjar träna ska du välja en fast visselsignal som betyder ”kom”. Jag föreslår att du väljer flera korta visslingar i snabb följd (t.ex. fyra till sex). Det behöver inte vara exakt samma antal varje gång. Det räcker med att du lär hunden att flera korta visslingar betyder inkallning.
Hundars öron (liksom människans) är utformade för att uppfatta flera start- och stoppljud i följd (flera korta visslingar) snarare än ett enda start- och stoppljud (en lång vissling). När du använder flera korta visslingar är det därför mycket mer sannolikt att hunden faktiskt hör inkallningssignalen.
Belöning
För att uppnå den önskade effekten av visselpipan måste hunden tycka att det är det roligaste och bästa i världen att komma till dig när du visslar! Det säkerställer du genom att ALDRIG vara neutral eller negativ – utan alltid sprudlande glad. Och för att komplettera den glada stämningen använder du också det bästa ”köpverktyget” för alla hungriga hundar: fantastiska godbitar.
Dessa godbitar är särskilt läckra och används uteslutande för denna övning så att de inte förlorar sitt höga värde. Använd små bitar av ost, rå köttfärs eller torkade godbitar gjorda av rena produkter, som kalkon eller kyckling. Om din hund gillar leksaker som belöning kan du växla mellan att använda godis och leksaker/bollar som belöning.
Konditionering av ljudet
Ingen hund vet i förväg vad flera korta visslingar från en plastvisselpipa betyder. Därför måste den lära sig att associera ljuden med den goda atmosfären och de goda godbitarna. Denna inlärning kallas ”ljudkonditionering”. Du betingar på följande sätt:
- Börja träningen inomhus där det finns få distraktioner så att hunden kan fokusera helt på signalen. Den ska inte vara upptagen med lek, ben eller andra aktiviteter som kan störa den nya inlärningen. Och den ska inte heller vara i ”sitt” eller ”ner”. Den ska bara röra sig fritt som den vill.
- Se till att hunden inte befinner sig mer än cirka en meter från dig i början av träningen. Vissla mjukt de första gångerna så att ljudet inte verkar för högt och kan göra hunden obekväm med det nya ljudet.
Vissla anropssignalen och ge hunden en godbit direkt efteråt. Upprepa signalen tre till fyra gånger och ge en godbit efter varje gång, ta sedan en paus på några minuter. - Arbeta med föregående steg ca 10 gånger innan du går vidare till nästa steg i träningen.
Nu vill du kontrollera att hunden har förstått att signalen betyder godis! Det gör du genom att vänta med att ge visselsignalen tills hunden tittar bort från dig en kort stund. Om det behövs kan du få en person att avbryta genom att skramla med en påse eller ett papper så att de tittar bort från dig en stund.
Du visslar i samma ögonblick som hunden flyttar sitt fokus från dig till störningen. Den hund som har förstått signalen kommer att reagera genom att titta tillbaka på dig så snart du visslar. Om hunden inte reagerar omedelbart, fortsätt träna steg 2 lite längre tills du ser att hunden reagerar genom att ta ögonkontakt när du visslar så snart den hör ljudet. - Utöka träningen när du kan se att hunden tittar på dig direkt varje gång du tränar steg 3. Låt den nu röra sig en aning bort från dig innan du ger visselsignalen. När den är ca ½-1 meter bort och på väg mot något annat, vissla. Om hunden vänder sig om och tar kontakt direkt är betingningen lyckad! Kom ihåg att ge beröm redan när hunden är på väg mot dig, ge den en godbit och fortsätt med det glada berömmet så snart den är framme.
- Nu är visselljudet inlärt (betingat) och hunden är redo att träna på ett riktigt anrop i olika situationer som varierar i svårighetsgrad.
Träningsplan för visselpipa
Börja träna inomhus där det finns färre distraktioner = större chans att lyckas än utomhus där en koltrast kanske pickar i marken, en cykel passerar på vägen, grannens hund skäller osv. Vissa hundar är mycket lättdistraherade, vilket minskar inlärningseffekten. Själva inkallningsträningen är egentligen en ”överbyggnad” till betingningen.
Kallelseträning inomhus
- Vissla på hunden när den befinner sig 2-3 meter från dig och i samma rum utan att vara upptagen med något. Beröm från det ögonblick den plockar upp dig och börjar röra sig mot dig. Var redo med en godbit inom 2-3 sekunder.
KOM IHÅG att säga ”fri” för att ”släppa” hunden från övningen. I det långa loppet kommer du verkligen att uppskatta den här signalen. Hunden lär sig att det inte bara handlar om att rusa in och hämta en godisbit – och sedan iväg till den andra hunden igen. Den kommer att stanna hos dig och vänta på att du ska ge den”gratis”. Sedan är det upp till dig att avgöra när det är lämpligt för hunden att springa iväg från dig igen. - Skapa nu en distraktion enligt beskrivningen i punkt 3 i villkoret eller vänta på att hunden ska bli engagerad i en aktivitet. Du bör förvänta dig att hunden omedelbart väljer bort aktiviteten innan du anser att den här punkten är inlärd. Kom ihåg att ge ”fri” kort efter en godbit.
- Förläng nu tiden med några sekunder i taget från det att inkallningen görs till dess att hunden får sin godbit. Du ska nu se en hund som stannar hos dig och väntar med intensiv blick på sin belöning. Kom ihåg att berömma under övningen och innan godbiten ges! Ge”fri” när övningen är slut och kontakten avbryts.
- Växla mellan att öka tiden och avståndet. Tid = tiden från det att inkallningssignalen ges till dess att hunden får godis. Avstånd = avståndet mellan dig och hunden. Vissla t.ex. när den är på väg in i ett annat rum eller redan är i ett annat rum. Kom ihåg beröm under övningen, godis när den kommer till dig och”fri” när övningen är slut.
Träna inkallningen utomhus
- När inkallningen fungerar perfekt inomhus kan du flytta träningen utomhus där det finns fler distraktioner. Uteplatsen bör i första hand vara i trädgården eller någon annan bekant plats där du vet att du kan lyckas med träningen. Framgång innebär att störningarna inte är större än att hunden väljer dig varje gång du visslar.
- Börja träningen med samma fyra steg som du tränat inomhus. Glöm inte att ge hunden ”fritt” när du är klar med övningen. Ju mer utrymme den har att röra sig på, desto viktigare är det att den förstår att den måste stanna hos dig tills du slutar samarbeta.
- När du har lärt dig inkallningen i trädgården eller på en annan bekant plats kan du öka svårighetsgraden igen genom att träna på okända platser. Se till att det inte finns för många distraktioner i form av främmande hundar, dofter etc. till att börja med.
Börja om igen med alla steg från inomhusträningen. Vid det här laget börjar distraktionerna bli betydande (bara det faktum att det är en främmande plats är en distraktion i sig för den nyfikna hunden). Att ”hålla kvar” dem hos dig tills de är ”fria” blir allt viktigare! - Först när de tre föregående punkterna fungerar felfritt kan du börja vissla på hunden när den är med andra hundar eller utsätts för andra, större störningar. Börja vissla när leken eller hälsningen nästan är över och valpen ändå börjar bli trött på samspelet med den andra valpen eller hunden. Öka svårighetsgraden genom att vissla tidigare och tidigare i leken, när valpens motivation att stanna hos den andra valpen eller hunden är större. Men kom ihåg att detta endast gäller under förutsättning att den lägre svårighetsgraden har genomförts flera gånger med framgång!
Kom ihåg”gratis” så att de inte springer igen förrän du tycker att det är lämpligt! - Ha tålamod med träningen. Ju bättre du är på att vissla med omsorg så att alla anrop blir lyckade, desto bättre och mer ”positiv hjärntvätt” utsätter du hunden för. Belöningen är att du får njuta av ett lyckat anrop under resten av hundens liv.
Vissla inte om du tvivlar på att hunden kommer
Var inte för självsäker medan din hund är i inlärningsfasen. Om den har sprungit iväg efter en fågel eller är på väg mot en annan hund, vissla inte! Du vill aldrig att din hund ska inse att den kan välja bort visselpipan. Det är då inlärningen börjar falla sönder och hunden lär sig att alternativet är att fortsätta med det andra, mer spännande som den håller på med.
I den ovan nämnda situationen plockar du helt enkelt upp hunden genom att närma dig den, ta den i koppel och gå bort från platsen utan att skapa konflikt. Var bara neutral.
Att välja en visselpipa
Köp en visselpipa på nätet, i en jaktbutik eller i en sportaffär med jaktavdelning. Jag rekommenderar att du köper en visselpipa som finns med en specifik visselton. Det innebär att om du tappar bort din visselpipa så kan du köpa en ny med exakt samma ljud. Se till att du kommer hem med en visselton som du kan stå ut med att lyssna på när du kallar på din valp. Jag föredrar en ton som heter 211½, som inte är så gäll som andra kan vara. Om du väljer 210½-tonen får du en visselpipa som är ljusare i tonen.
En vanlig ben- eller plastflöjt utan ”ljudnummer” eller en domarvisselpipa kan också användas.