Valpen befinner sig fortfarande i den sekundära socialiseringsfasen, där den behöver hjälp med att få många positiva upplevelser av livet omkring sig. Ju äldre valpen blir, desto mer erfarenhet och handling behöver den för att tillfredsställa sina behov. Det innebär också att det blir svårare för dig att kontrollera händelser och miljö för att förutse och förhindra negativa upplevelser.
Släpp inte tyglarna av den anledningen. Och kom ihåg att det fortfarande är lika viktigt att din valp bara får positiva upplevelser. För när den på ett säkert sätt kan suga åt sig positiv livskunskap hjälper du den att bli en frisk, nyfiken och tillitsfull vuxen hund.
Konsekvenserna av negativa upplevelser – hundar
Fördelen med att lägga mycket energi på att se till att socialiseringen alltid är positiv är att när/om din hund senare i livet ställs inför en okontrollerbar situation med en negativ upplevelse (t.ex. ett utbrott eller en faktisk attack från en annan hund), kommer dess ballast från god socialisering att göra mycket för att hjälpa den att övervinna den enda upplevelsen utan något större ärr på själen.
Om valpen å andra sidan under socialiseringsfasen lär sig att främmande hundar kan skrämmas genom att springa fram för våldsamt, knuffa omkull valpen eller liknande, kan det lämna ett så djupt intryck att det blir en generalisering ”hundar jag inte känner är farliga”.
Konsekvensen av negativa upplevelser – ljud
Jag rekommenderar att du lär din valp att associera ljud med glädje, godis och lek. Detta kan du göra genom att skapa en riktad, positiv tillvänjning till ljud:
- Håll valpen sysselsatt med rolig lek (med dig eller en annan valp/hund) eller med att leta efter godis
- När aktiviteterna är som roligast, be en ”hjälpare” att göra ett ljud (t.ex. släppa gafflar på golvet, stänga en dörr lite hårt eller skramla med bakplåtarna i ugnen)
- När din valp slutar med sin aktivitet för att den distraheras av ljudet, låt den inte engagera sig i ljudet i mer än några sekunder. Påminn den om din roliga lek och fortsätt leka i minst 20-30 sekunder efter att ljudet har upphört.
- Se till att det finns ett avstånd mellan valpen och ljudet. Och se till att ljudet är tillräckligt lågt för att valpen bara ska reagera kortvarigt och vara redo att återuppta sin aktivitet kort därefter. Det är bättre att ha ett för lågt ljud, som kanske inte har någon större effekt, än ett ljud som gör valpen obekväm. Du kan alltid uppgradera ljudnivån – det är svårare att ändra sig när skadan är skedd och valpen är rädd.
- Om du upptäcker att valpen INTE reagerar enligt ovan är ljudet för högt eller avståndet mellan ljudet och valpen för litet. Kom ihåg att raser och individer har mycket olika temperament, vilket innebär att du måste ägna särskild uppmärksamhet åt just din valp.
Om du lär din valp att reagera positivt på plötsliga och okontrollerbara ljud kommer den att kunna hantera oundvikliga och framtida vardagsljud med större mentalt lugn. Det kan vara allt från skrikande människoröster, skott från jakt, en sopbil som tömmer en glasbehållare, buller från en byggarbetsplats, fyrverkerier från fester och hela upploppet till nyårsafton.
Om din hund inte är van vid ljud från valptiden är det mycket mer sannolikt att den utvecklar en osäkerhet eller rädsla för ljud. Om din valp känner sig obekväm med vissa ljud kommer dess hjärna automatiskt att vara på sin vakt när den hör ett liknande ljud. På så sätt finns det en risk att osäkerheten ”sprider sig som ringar på vattnet” och skapar en allt större känslighet för allt fler ljud.
Valpen biter i saker
När valpen har kommit in i familjen och lärt sig vardagslivets rytmer kommer den att ha mental energi att sova mindre och istället lägga energi på andra aktiviteter.
Den goda idén bakom dessa ”andra aktiviteter” är inte alltid accepterad av ägaren… Valpen kan stjäla skor, gräva i krukväxterna eller äta av kanten på mattan. Och det måste naturligtvis hanteras så att det inte fortsätter som en allmän dålig vana.
Det är okej att sätta en gräns för din valp genom att begränsa beteendet med ett vänligt och konsekvent ”nej”. Tajma det så bra som möjligt så att valpen faktiskt förstår vad den inte får göra. Om du säger ”nej” 20 sekunder efter att valpen har börjat gräva ett hål i gräsmattan har den inte en chans att förstå vad den gör för fel. Om du däremot ger dem en begränsning inom några sekunder kommer de att associera handling och förbud. Eller ännu bättre: när ”olyckan” är i tankestadiet.
Ta bort valpen från situationen och se till att den inte kan återuppta den olämpliga aktiviteten.
Valpen biter dig
Du måste reagera annorlunda om valpen biter dig eller andra i hushållet. Du bör göra allt du kan för att undvika konfrontation.
För det första är bitandet ett beteende som valpen har lärt sig att ge kontakt med sedan den växte upp med de andra valparna i kullen. Den biter dig inte för att vara elak, för att bestämma över dig eller för att ”ta över ledarskapet”. Alla dessa argument är gamla skrönor som vi nu vet inte är sanna. Valpen vill i grund och botten bara ha kontakt.
Kom ihåg att valpen fortfarande befinner sig i en utvecklingsfas där den behöver uppleva positivitet. Detta gäller även förhållandet mellan dig och valpen. Du och din familj ska vara de personer som valpen knyter an till mest och som den förknippar med trygghet och tillit. Som tidigare beskrivits ska ni vara ”bästa vänner” – och denna anknytningsprocess är i full gång under dessa veckor.
Det är därför du måste hålla dig lugn om du blir biten. Lämna i stället rummet och stäng dörren efter dig. Lämna valpen ensam i 20-30 sekunder och gå sedan tillbaka till den. Var neutral när du kommer tillbaka och återuppta det du höll på med. Om valpen börjar igen, gå ut ur rummet igen. Fortsätt så här tills valpen har förstått att det inte är värt att bita dig. Att det inte skapar kontakt – tvärtom, det tar bort kontakten…
Valpträning
Börja med valpträning på en hundklubb eller hos en privat tränare som tar hänsyn till den enskilda valpen. Tänk på att valpen kan behöva lite mer avstånd från de andra valparna i klassen i början för att känna sig trygg. Och tränaren ansvarar för att se till att valparna släpps ut några i taget och med jämnåriga av samma storlek och temperament under eventuella raster.
Här kan du få hjälp med bra socialiseringssituationer som är kontrollerade – både i förhållande till andra hundar/valpar, ljud, främmande miljöer och föremål, inlärningsövningar och att bygga upp en bra relation till dig trots alla distraktioner.