Letar du efter tips för hundägare i sommarvärmen? När temperaturen stiger behöver våra fyrbenta vänner extra omsorg för att undvika värmeslag, vätskebrist och överhettning. I den här artikeln får du praktiska råd om hur du håller din hund sval, trygg och välmående under varma sommardagar – oavsett om ni är på stranden, i trädgården eller ute på äventyr

A

Alger: Under vissa väder- och vindförhållanden kan blågröna alger ansamlas i så höga koncentrationer att de kan vara farliga för både människor och djur. Algerna orsakar en slags förgiftning hos hundar när de kommer i kontakt med dem eller dricker vattnet när de badar i sjöar och havsvatten.

Asfalt: Asfalt är särskilt hårt för hundars tassar på sommaren. Detta beror på att tassarna slits mer på sommaren, men också på att de kan brännas under de varmaste timmarna på dagen. Var särskilt uppmärksam på ny, mörk och tjärhaltig asfalt.

Akutvård: Du kan behöva ge första hjälpen snabbt. Glöm inte din lilla första hjälpen-låda, som du kan be din veterinär att sätta ihop. Se också till att du har numret till närmaste veterinär och till djurens larmcentral.

B

Bil: Det stora återkommande sommarproblemet för hundägare. Varje år dör flera hundar i överhettade bilar. Slarviga hundägare parkerar olämpligt, t.ex. i skuggan, men utan att inse att solen rör sig och plötsligt står bilen i full sol igen. Eller i molnigt väder, som snabbt övergår i en molnfri himmel! Även vid molnigt väder kan temperaturen i bilen snabbt närma sig 60 grader. Undvik därför att lämna din hund i bilen mellan 10-16.

Om du lämnar din hund i bilen, se till att den har god ventilation och tillgång till färskt vatten. Se till att titta till hunden regelbundet. Om möjligt är det en god idé att montera ett galler baktill på bilen så att bakluckan kan lämnas öppen när du lämnar bilen.

Inga koppel i bilen! Ta alltid av hunden kopplet när den är ensam i bilen. Om hunden hoppar upp på framsätena eller på annat sätt hoppar runt i bilen kan den fastna och få panik. Varje år inträffar kvävningsolyckor på grund av att hundar lämnas med kopplet på.

Borrelia: Det finns flera olika typer av borreliabakterien. En av de typer som finns i Sverige kan orsaka störningar i hundens nervsystem (neuroborrelios), även om det är relativt ovanligt

Båt: Om du ska segla med din hund, tänk på att hunden också måste bära flytväst. Om du reser på öppet hav bör du också säkra hunden med en lina som är fäst vid båten – detta gäller särskilt för segelbåtar, som kan vara svåra att vända. Kom ihåg att ta med mycket färskt vatten till hunden och se till att hunden kan söka skugga från solen.

C

Cykling: Många mindre hundar gillar att sitta i en cykelkorg eller cykelkärra. Men det finns vissa risker att vara medveten om – till exempel risken att hunden hoppar ur i farten, utsätts för stark vind, buller eller solvärme, eller skadas vid en plötslig inbromsning eller olycka.

Cykelsemester: Många hundar kan ha nytta av att följa med på en cykelsemester. Observera att hundarna bör springa i ett mjukt underlag, eftersom det skyddar deras tassar.

Camping: Ta reda på i förväg om hundar är välkomna på campingplatsen. Det finns olika regler för detta från plats till plats.

D

Drunkning: Om du har en swimmingpool, se till att den är ordentligt inhägnad. Hundar som ramlar i (utan tillsyn) kan få panik när de inte omedelbart kan ta sig upp från de branta kanterna – vilket kan leda till drunkning. Var särskilt uppmärksam på valpar och pooler i trädgårdar.

Djurliv: Respektera skyltar om att hålla din hund kopplad i områden med fåglar och djurliv i både skog och strand. Under sommaren är djurungar särskilt utsatta. En lösspringande hund kan lätt skrämma eller skada vilda djur.

E

Elektriska stängsel: Var försiktig så att din hund inte kommer för nära elektriska stängsel för husdjur. En lös hund som får en stöt kan få panik och springa ut i trafiken.

Ensam hemma: Efter flera veckors semester där hunden tillbringar mycket tid med familjen är det viktigt att vänja hunden vid att vara ensam hemma igen innan vardagen börjar igen. Lämna t.ex. hunden ensam ½ till 1 timme om dagen medan du går och handlar etc.


F

Fästing: I Sverige finns det flera naturligt förekommande arter av fästingar, men det är skogsfästingen (Ixodes ricinus) som hundar, katter och människor oftast stöter på.

Fästingen är inte en insekt, utan är släkt med kvalster och spindlar – alla har åtta ben. Antalet fästingar har ökat de senaste åren, bland annat på grund av att rådjursstammen vuxit, då rådjur är en viktig värd för fästingens livscykel. Samtidigt har fästingar påträffats hos över 100 olika djurarter i Sverige.

Flygplan: Hundar får följa med på flygplan, men reglerna varierar beroende på hundens storlek. Små hundar under 8 kg (inklusive transportväska) kan resa i kabinen tillsammans med sin ägare. Större hundar, som väger mer än 8 kg, behöver däremot resa i ett särskilt trycksatt och tempererat lastutrymme.

Tänk på att boka i god tid – det är nämligen ett begränsat antal djur som får följa med per flygning: högst tre i kabinen och tre i lastrummet

Fönster: På sommaren kan man ofta se hundar som sitter med hela huvudet ut genom bilens sidoruta när man kör. Gör inte detta. Hundens ögon blir lätt irriterade och hunden kan också riskera att få främmande föremål (insekter, småsten etc.) i ögonen, vilket kan orsaka allvarligare skador.

G

Grillar: Matrester och skräp från picknicken kan vara farliga för hundar. Engångsgrillar som lämnats kvar lockar med doft av kött, men kan fortfarande vara heta och orsaka brännskador på nos eller tassar. Träspett kan verka smakliga men riskerar att skada magen eller tarmarna om hunden tuggar i sig dem. Även majskolvar bör hållas borta – de är svåra för hundar att smälta och kan leda till farliga stopp i tarmen.

H

Hunddagis: Kom ihåg att reservera en plats för din hund i god tid.

Hotell: Kom ihåg att fråga om hotellets hundpolicy och respektera reglerna. Fråga i receptionen var hunden kan rastas och ta med hundpåsar. Visa hänsyn till andra gäster.

Huggormsbett: Varje sommar inträffar huggormsbett hos hundar i Sverige. Risken är störst i södra och mellersta delarna av landet, särskilt i skogsområden, vid sjöar och i soliga skogsgläntor där ormar gärna solar sig. Ett bett kan orsaka svår svullnad, smärta och i vissa fall en allergisk reaktion, som i sällsynta fall kan leda till anafylaktisk chock.

Hundpensionat: Om du vill ha din hund på pensionat ska du förbereda vistelsen i god tid. Gör alltid ett besök på hundpensionatet innan du bestämmer dig. Det är värt att lägga extra pengar på promenader, lektid etc. De bra platserna är eftertraktade – så boka i god tid.

Hundpåsar: Visa hänsyn! Ha alltid med dig hundpåsar vart du än går och använd dem.

I

ID-märkning: Kom ihåg att ID-märkning är ett lagkrav i Sverige. Alla hundar ska vara märkta med mikrochip och registrerade i Jordbruksverkets hundregister.

Även om det inte är lag på att hunden måste bära en bricka, rekommenderas det starkt att hunden har ett halsband med en namnbricka där ägarens namn, adress och gärna telefonnummer står – det ökar chansen att snabbt få tillbaka hunden om den springer bort.

J

K

Karantän: Förr i tiden var det inte ovanligt att länder krävde en karantänvistelse innan de importerade hundar. Idag är dock länder som Norge, Sverige och Storbritannien öppna för import av levande djur. Kontakta din veterinär för mer information i god tid innan du ska resa.

Krossat glas: Var uppmärksam på vassa föremål och glassplitter när du rör dig i skogen och på stranden. Kontrollera hundens trampdynor när du kommer hem.

L

Loppor: Se alltid till att din hund är behandlad mot loppor innan du reser. Din hund kommer att umgås med andra hundar med okänd loppstatus och det finns en stor risk för infektion.

M

Majskolv: Din hund bör inte ges majskolv eftersom kolven är svårsmält för hunden och kan fastna i tarmarna.

Motion: Undvik att motionera din hund under de varma timmarna mitt på dagen. Precis som människor mår hundar bäst av att motioneras under de svalare morgon – och kvällstimmarna. Kom ihåg att se till att det finns gott om vatten för både hund och ägare.

Markspett: I många fall kan det vara en fördel att ha med sig ett markspett så att man kan binda fast hunden. Det kan till exempel vara ett krav på campingplatser. Se alltid till att hunden kan söka skugga och har tillgång till färskt vatten.

N

P

Pollenallergi: Inhalationsallergi, eller atopi, är en allergisk reaktion mot små partiklar (allergener) som andas in via luften. Det kan röra sig om utomhusallergener som pollen, eller inomhusallergener som husdammskvalster, djurmjäll och mögelsporer. Ett enkelt sätt att lindra besvären är att torka av hundens tassar och päls efter varje promenad under pollensäsongen. Det kan också hjälpa att dammsuga och vädra regelbundet för att minska mängden allergener inomhus.

R

Resa: Många hundar tycker om att följa med familjen på sommarsemestern. Det finns särskilda regler oavsett om du reser med bil, flyg eller tåg, så kontrollera i god tid före semestern.

S

Semesterhus: I många semesterhus är det tillåtet att ha djur. Tänk på att tidigare ägare kan ha tagit med sig loppsmittade djur. Se därför alltid till att ge din hund en förebyggande loppbehandling innan du anländer.

Solkräm: I stark sol kan det vara nödvändigt att behandla mycket ljusa hundar med faktorkräm, eftersom nosryggen och ögonområdet är särskilt utsatta. Fråga din veterinär om råd.

Säkerhetsbälte: Om din hund ska sitta i baksätet är det en bra idé att spänna fast den i en specialsele. Selen finns att köpa i de flesta större djuraffärer och kan enkelt fästas i bilens säkerhetsbälten.

Strand: En promenad på stranden är ett nöje för de flesta hundar. Kom ihåg att ta med färskt vatten och ett parasoll till din hund så att även den kan ligga i skuggan.

T

Tält: Om du ska campa med din hund, köp ett markspett (spiralformad metall) så att du kan binda fast hunden.

Tåg: Hundar är välkomna på de flesta tåg i Sverige. Små hundar som ryms i en väska får oftast följa med utan extra kostnad, medan större hundar behöver en särskild biljett – vanligtvis till priset av en barnbiljett. Reglerna kan variera något beroende på vilket tågbolag du reser med, och vissa avgångar, som nattåg, kan ha särskilda bestämmelser. Kontrollera alltid vad som gäller för just din resa innan du bokar.

Tull: Tänk på att du vid ankomsten till vissa länder måste informera tullen om att du reser med levande djur.

Träning: Många hundträningsorganisationer är ”stängda” under semestern, men du kanske har extra tid och energi att träna med din hund under denna period.

U

Resa utomlands: Planera i god tid. Var uppmärksam på vaccinationskrav, karantänvistelser, hälsointyg etc.

V

Vaccinationer: Förutom standardvaccinationerna mot parvovirusdiarré, valpsjuka och smittsam hepatit krävs ytterligare vaccinationer innan hunden kan tas med utomlands. I vissa länder krävs rabiesvaccination och för vissa destinationer rekommenderas vaccination mot leptospiros.

Vattensvans: Det är inte ovanligt att hundar utvecklar en sk. vattensvans efter att ha simmat i havet. Det kalla vattnet och överansträgning kan leda till smärta i svansen.

Vattenslang: När solen skiner och värmen stiger kan det vara frestande att leka vattenlek med din hund med hjälp av vattenslangen. Men om slangen har legat i värmen kan det vatten som finns kvar i slangen vara mycket varmt. Se till att låta det varma vattnet rinna ut först så att din hund inte blir skållad.

Värmeslag: Värmeslag är ett tillstånd där kroppen överhettas under en kort tidsperiod. Symtomen på värmeslag är sjukdomskänsla, som yttrar sig som: förvirring, yrsel, svimning, medvetslöshet och kramper

Å
Åksjuka: Åksjuka hos hund innebär att hunden blir orolig eller mår dåligt i samband med bilresor. Det förekommer främst vid bilåkning och är ovanligare vid resor med tåg. Valpar drabbas oftare än vuxna hundar. I många fall handlar åksjuka mer om oro och stress än om själva åkandet, och därför är det oftast bättre att hjälpa hunden genom träning och gradvis tillvänjning, snarare än att direkt ta till medicin.

Vad är Inkontinens hos hundar?

Denna term syftar på en oförmåga att hålla kvar vatten, vilket gör att hunden urinerar på ställen där den har lärt sig att inte göra det. Det täcker inte situationen där unga valpar ännu inte har insett att de måste hålla sig tills de kommer ut. De allra flesta valpar kan hålla munnen stängd så snart de förstår vad som förväntas av dem. Hur snabbt detta sker kan dock variera, men en valp bör vara rumsren senast vid 4-4,5 månaders ålder.

Vilka är orsakerna till inkontinens?

Det kan finnas många olika orsaker till inkontinens. De kan vara allt från dysfunktion i blåsans sfinkter, infektion, urinsten, ämnesomsättningssjukdomar, medfödda missbildningar, nervskador med mera. I det följande beskrivs de olika orsakerna och under varje orsak finns förslag på möjliga lösningar.

Den steriliserade tiken

Den absolut vanligaste formen av inkontinens som veterinärer stöter på är urinläckage, som kan ses hos äldre, steriliserade tikar. De läcker vanligtvis små portioner urin medan de sover och utan att de märker det. Ofta har det gått flera år sedan operationen där äggstockarna togs bort. ”Läckaget” orsakas av slapphet i blåsans halssfinkter på grund av brist på det kvinnliga könshormonet östrogen. Behandlingen består av administrering av naturligt östrogen i tablettform. Dosen bestäms individuellt för varje hund och vi kommer att sträva efter att hålla dosen så låg som möjligt för att undvika biverkningar. Behandlingen måste fortsätta under resten av hundens liv.

Endast en liten del av de kastrerade tikarna utvecklar inkontinens. Östrogenbehandlingen är oftast effektiv, men i vissa fall kan den behöva kompletteras med läkemedel som ökar sammandragningsförmågan i blåshalsens muskler. Om behandlingen inte är effektiv bör man även överväga andra orsaker, t.ex. blåssten eller tumörer i urinblåsan.

Inflammation i urinblåsan

Symtomen på detta tillstånd är täta urinträngningar, eventuellt med spår av blod i urinen. En i övrigt ren hund kan plötsligt kissa på golvet eller ha pölar av urin på morgonen. Cystit är vanligast hos tikar, eftersom deras urinrör är kortare än hos hanhundar, och är också vanligare hos valpar än hos vuxna hundar. Genom att undersöka ett urinprov och eventuellt en mikroskopi kan veterinären ställa diagnos och påbörja behandling med antibiotika.
Effekten är oftast god, men det kan bli nödvändigt att odla bakterier från urinen. Vid återkommande cystit bör man vara uppmärksam på eventuella bakomliggande orsaker, t.ex. blåssten och sjukdomar som minskar immunförsvaret i urinblåsans slemhinna.

Stenar i urinblåsan m.m.

Om urinblåsan är full av stenar blir det naturligtvis inte mycket plats för urinen. Dessutom förekommer ofta blåskatarr eftersom stenarna repar blåsväggen. Blåsstenar uppstår genom att mineralkristaller fälls ut i urinen och det finns flera olika typer.
Det kan också finnas situationer där urinröret är blockerat eller tilltäppt. Det kan vara en tumör eller en blåssten som fastnat i urinröret eller en förstorad prostata som klämmer åt. Dessa tillstånd kan vara livshotande och kräver omedelbar veterinärvård.

Ökat behov av att dricka

Det finns många tillstånd där hundar får ett behov av att dricka mer vatten än normalt. Eftersom det som går in måste komma ut kan detta leda till situationer där hunden inte kan hålla sig.
Veterinärerna talar om PU/PD – polyuri/polydipsi – vilket betyder ökad urinering/ökat behov av att dricka. Det kan röra sig om diabetes, njur- och leversjukdomar, olika ämnesomsättningssjukdomar, förhöjda kalciumnivåer i blodet, livmoderinflammation etc. Detta är alla tillstånd där hundens organism försöker upprätthålla balansen genom att spola systemet. Därför bör du aldrig begränsa vattenintaget utan att veta vad som ligger bakom.
Det är sedan upp till veterinären att ställa en diagnos och inleda behandling. Det är normalt att en hund dricker upp till 60-80 ml vatten per kg kroppsvikt. Om det överstiger 100 ml/kg kallas det polydipsi. Det är lätt för ägaren att mäta hur mycket vatten som hälls i vattenskålen varje dag med ett litermått. Denna information är värdefull för veterinären.

Medfödda missbildningar

En mycket sällsynt form av medfödd inkontinens kan ses hos valpar. Urinledarna, som leder urin från varje njure till urinblåsan, kan vara felplacerade så att de går förbi urinblåsans hals. Följden blir att dessa valpar, som nästan alla är tikar, läcker urin hela tiden. Kirurgi kan övervägas, men eftersom denna deformitet ofta ses i samband med defekter i sfinktermekanismen finns det ingen garanti för att inkontinensen kommer att upphöra. Denna medfödda form är särskilt vanlig hos dvärgpudel, foxterrier, west highland white terrier, bulldog, newfoundlandshund och siberian husky.

Skada på nervförsörjningen

Själva urineringsprocessen är mycket komplex och styrs både av det omedvetna nervsystemet och av den del som kontrolleras av viljan. Om nervförsörjningen till urinblåsan skadas, antingen till följd av en yttre påverkan (t.ex. en trafikolycka) eller på grund av ett diskbråck, kommer urinblåsan inte att tömmas normalt. Utsikterna i den här situationen är helt beroende av skadans omfattning.

Hur ser framtiden ut för din hund om den lider av inkontinens?

Framtidsutsikterna beror på om man kan hitta orsaken till problemet och om man kan göra något åt det. Lyckligtvis har vi idag många bra verktyg i form av röntgen, blodprover, kontrastundersökningar, ultraljud och CT-skanningar etc. och även många behandlingsalternativ.

Vad är TBE?

TBE är en smittsam hjärninflammation som orsakas av ett flavivirus som kallas TBEV (= Tick borne Encephalitis Virus). Sjukdomen är en zoonos, vilket innebär att den kan överföras till både djur och människor. Sjukdomen kan drabba alla djur.

TBE har varit känd i andra delar av världen i många år och vissa länder har en hög förekomst av sjukdomen. Den är välkänd i Centraleuropa och i länderna runt östra delen av Östersjön, dvs Polen, de baltiska länderna och de nordiska länderna. Den är också utbredd i Ryssland. I Sverige finns TBE framför allt i södra och mellersta Sverige. Även om TBE-viruset är ganska utbrett i ett område är TBE fortfarande en relativt ovanlig sjukdom.

TBE-viruset finns i naturen främst hos möss och rådjur. Härifrån kan viruset spridas till blodsugande djur som fästingar och därifrån vidare till människor och hundar. Katter verkar gå helt fria. På grund av en kraftig ökning av antalet rådjur har fästingen också blivit mycket vanligare och därmed också risken för spridning av TBE.

Hur får min hund TBE?

TBE överförs via en mellanvärd eller vektor. I Sverige vet vi att fästingen (ixodes ricinus) är värd för viruset och även kan vara värd för bakterierna borrelia och anaplasma. Fästingen blir inte sjuk av själva viruset, utan är bärare av det. Sjukdomen finns hos smågnagare och hjortdjur, som inte heller verkar bli särskilt sjuka av virusinfektionen.

Hunden smittas när fästingen biter och suger blod. Till skillnad från t.ex. borrelia överförs viruset så snart fästingen bitit sig fast. Inkubationstiden är 7-21 dagar.

I områden där sjukdomen är utbredd har man funnit att cirka 30% av hundarna har antikroppar i blodet utan att vara eller ha varit sjuka. Detsamma gäller för människor som utsätts för sjukdomen, t.ex. skogsarbetare. Nya studier visar att antikropparna finns kvar i blodet under lång tid.

Det är viktigt att understryka att TBE inte smittar direkt från hund till människa, men man bör vara extra försiktig så att man inte får fästingar på sig i områden där det finns risk för TBE.

Vilka är symtomen på TBE?

TBE hos hundar utvecklas vanligen till en mycket allvarlig sjukdom med hög feber (upp till 41,4 grader Celsius), kräkningar, aptitlöshet, eventuellt allmän letargi eller apati, vissa hundar visar aggressivitet. Därefter ses störningar i det centrala nervsystemet, där hunden vacklar eller blir helt eller delvis förlamad. Krampanfall kan också förekomma.

Hur kan min veterinär diagnostisera TBE?

Symtomen är så ospecifika och så lika andra typer av infektionssjukdomar att diagnosen inte kan ställas enbart utifrån symtomen. Veterinären kan ta ett blodprov och skicka det till ett laboratorium för att mäta koncentrationen av antikroppar mot TBE-viruset. Utmaningen här är att många hundar redan kan ha antikroppar. Endast genom att upprepa blodprovet efter två veckor och se om antalet antikroppar har ökat kan diagnosen ställas med säkerhet. En fyrfaldig ökning anses vara en säker diagnos.

För en korrekt diagnos krävs en ryggmärgsprovtagning. Detta utförs endast under allmän anestesi. Här mäts förekomsten av viruset direkt.

Hur behandlas TBE?

TBE är en virussjukdom och det finns ingen effektiv behandling mot själva viruset. Behandlingen består av vätska, vila, febernedsättande medel, lugnande medel och kramplösande medel. Ofta väljer veterinären också att ge antibiotika för att förebygga så kallade sekundära bakterieinfektioner. Det finns dock ingen effektiv behandling mot själva virusinfektionen. TBE-viruset angriper hjärnan och en del hundar överlever inte den akuta fasen. För dem som överlever kan det ta upp till ett år att återhämta sig och en del får långvariga symtom som mindre skakningar, trötthet etc.

Hur kan jag förebygga infektion med TBE-virus?

Det finns inget vaccin mot TBE hos hundar i Sverige. Den bästa förebyggande åtgärden är att förhindra fästingangrepp hos hundar med ett av de många effektiva fästingmedel som finns på marknaden. Det är viktigt att alltid hålla hunden skyddad. Om man reser till områden där TBE förekommer bör man vara extra försiktig. Detta är särskilt relevant när det gäller jakthundar.

Hur ser framtiden ut för min hund om den har TBE?

TBE är en mycket allvarlig och potentiellt dödlig sjukdom som kräver intensivvård och terapi. Om hunden överlever den akuta sjukdomen har den en rimlig chans att återhämta sig, men den svåra inflammationen i nervsystemet kräver ett långt rehabiliteringsprogram med sjukgymnastik.

Artros är vanligast hos medelålders och äldre hundar av de stora raserna och drabbar främst de stora lederna i höfter, knän och armbågar, men det kan även drabba ryggen.

Vilka är symtomen på artros?

När en eller flera leder börjar göra ont kan ägaren uppleva följande

Observera att det är sällsynt att hunden klagar. När hunden väl har ”värmts upp” blir den vanligtvis bättre.

Hur kan din veterinär diagnostisera artros?

En noggrann klinisk undersökning där de misstänkta lederna böjs och sträcks, tillsammans med en bedömning av hälta, sjukdomshistoria etc. kommer vanligtvis att avslöja var problemet ligger. Utökad undersökning med röntgen är ett bra hjälpmedel för att avgöra hur allvarligt tillståndet är. Provtagning och mikroskopi av ledvätska och eventuellt en kikarundersökning är också till hjälp.

Hur behandlas osteoartrit?

När de patologiska förändringarna har inträffat i leden har tillståndet blivit kroniskt och obotligt och behandlingen kommer att inriktas på att hjälpa hunden så mycket som möjligt och förhindra att tillståndet utvecklas ytterligare. Det finns flera saker som ägaren kan göra och det är en bra idé att göra flera av dem samtidigt.

Hur ser framtiden ut för din hund om den har artros?

Artros är en försvagande, progressiv sjukdom som tyvärr inte kan botas. Därför bör fokus ligga på hundens livskvalitet. Förr eller senare kommer artrosen att vara så långt framskriden att det trots behandling inte längre är möjligt att hålla hunden tillräckligt smärtfri och du som ansvarsfull hundägare måste lämna den ifred.

Varför får hundar osteoartrit?



Den absolut vanligaste orsaken till artros är den överbelastning av lederna som orsakas av långvarig övervikt hos stora hundraser. Dessutom kommer ärftliga tillstånd som höft- och armbågsdysplasi oundvikligen att leda till artros. Leder som har utsatts förtrauma som trasiga korsband, operationer etc. blir också säte för artros.

Kan artros förebyggas?

Rätt utfodring av små valpar och unga hundar så att de inte växer för fort, livslångt förebyggande av fetma, förnuftig ”användning” av hunden är alla viktiga åtgärder för att undvika artros. Köp inte heller en valp från någon av de större raserna utan att först försäkra dig om att föräldrarna inte har någon höft- eller armbågsdysplasi.

Förr i tiden transporterades djur nästan uteslutande över gränserna när familjer flyttade utomlands för kortare eller längre perioder. Idag är det mycket vanligt att ta med sig hundar på semestern. Detta gäller både inrikes- och utlandssemestrar.

Informationen i detta tema gäller för tillfällig införsel av medföljande hundar av turister till andra länder. För permanent införsel kan andra regler gälla, t.ex. krav på importlicens.

Innan du reser med din hund

Om du planerar att ta med din hund på semester ska du alltid kontakta din veterinär i god tid. Veterinären kontrollerar hundens vaccinationer och vilka regler som gäller för resor med djur i det eller de länder där du ska resa på semester. Med goda och grundliga förberedelser ökar chanserna för att semestern blir lyckad – även för din hund.

Vid resor inom EU är det relativt enkelt:

  1. Hunden måste ha ett EU-pass för sällskapsdjur. Detta utfärdas av veterinären.
  2. Den måste vara ID-märkt med ett elektroniskt mikrochip och numret måste finnas med i passet.
  3. Hunden måste vara vaccinerad mot rabies minst 21 dagar före avresan. Vaccinationen, som antecknas i passet, är giltig i 3 år.

Vissa länder både inom och utanför EU kräver att hunden avmaskas mot rävens dvärgbandmask, som utgör en potentiell smittorisk för människor. Dessa länder är bland annat Norge, Storbritannien, Irland, Malta och Finland. Denna avmaskning måste ges tidigast 120 timmar och senast 24 timmar före resan till det aktuella landet.
Det är ett krav att tabletten administreras av en veterinär och dokumenteras i passet. Länder utanför EU kan ha andra krav.

Det kan finnas krav på hälsointyg etc. Du kan läsa mer om detta på Jordbruksverkets webbplats, där du också kan svara på några frågor för att få en överblick över reglerna för ditt resmål.

Att ta med hunden på bilresan

Fördelarna med att ta med sig husdjur när man reser med bil är följande:

Nackdelarna med att resa med husdjur i bil är följande:

Ta med hunden på tågresan

Hundar är tillåtna på de flesta nationella tåg.

Det kan dock finnas särskilda regler för vissa avgångar, t.ex. nattåg. För internationella resor måste du följa de regler som gäller för respektive tågbolag i varje land. Det är därför nödvändigt att få tillräcklig information när du bokar internationella biljetter.

Olika regler gäller vanligtvis för ledar- och servicehundar. I allmänhet är hundar tillåtna på tåg så länge andra passagerare inte störs av lukt eller ljud. I vissa länder är det dock förbjudet att transportera hundar på tåg, så kontrollera med tågbolaget innan du reser.

Fördelarna med att ta med hunden på tågresan:

Nackdelar med att ta med djur på en tågresa:

Ta med hundar på flygresor

När man reser långa sträckor är flyg ofta det bästa transportmedlet.

Husdjur som väger mindre än 8 kg inklusive väska/bärare kan transporteras i kabinen. De måste placeras under sätet framför ägaren under start, taxning och landning. Det finns en gräns för hur många husdjur som får medföras i kabinen under varje flygning, så det är klokt att boka din biljett i god tid.

Större hundar transporteras i ett trycksatt lastutrymme i en transportlåda som du själv måste tillhandahålla. Den måste uppfylla vissa krav. Detta transportsätt kan vara mycket stressande för vissa hundar och bör övervägas noga, särskilt för hundar med korta nosar som kan få andningsproblem.

Hos de flesta flygbolag reser servicehundar vanligtvis gratis, medan priserna varierar för de andra. Vi rekommenderar att du kontrollerar varje flygbolags krav.

Finns det en risk med att ta med min hund på resan?

I allmänhet är det säkert att ta med hunden utomlands. Du bör dock vara medveten om att det i andra länder – särskilt i söder och öster – finns ett antal smittämnen som vi inte har i norra Europa och som din hund kan vara mottaglig för. Förutom rävens dvärgbandmask finns det sjukdomar som babesios, leishmaniasis och anaplasmos. Vissa av dessa överförs av fästingar och sandflugor, så det kan vara bra att skydda din hund mot bett från dessa.

Du bör kontakta din veterinär om…

Läs mer på Ta in hundar till Sverige – Jordbruksverket.se

Om loppor

Loppor är blodsugande insekter som är 1,5-3 mm långa. De är brunsvarta och har en sammanpressad kroppsform från sida till sida. De har välutvecklade hoppben som gör att de kan hoppa över 30 cm. I djurens päls klarar de sig dock genom att springa mellan hårstråna och för detta ändamål har benen krokar att haka sig fast i. Honorna är större än hanarna.

Loppans livscykel

Lopporna suger blod från sina värddjur genom att sticka in snabeln i djurets hud och utsöndra ett histaminliknande ämne som hindrar blodet från att koagulera. Det är detta ämne som utlöser klådan. De parar sig sedan och efter några dagar börjar äggläggningen. En lopphona lägger 10-25 ägg per dag. Äggen är vita, släta och 0,5 mm långa. De är knappt synliga för blotta ögat. De faller ut ur värddjurets päls och droppar ner i miljön där djuren rör sig.

Äggen kläcks efter 2-10 dagar beroende på temperaturen. Larverna som kommer ut är skygga och söker sig in i sprickor, golvspringor, mattor osv. Här livnär de sig på de vuxna loppornas avföring, som innehåller spår av blod.

Efter ca 2 veckor förpuppar de sig, dvs. de spinner en s.k. kokong och inuti denna kokong förvandlas de till den vuxna loppan. Lopporna kan bryta sig ut ur kokongerna snabbt, men kan också ligga i dvala och vänta i månader. De reagerar på vibrationer, infraröd värme, utandningsluft m.m. när ett däggdjur är i närheten. Det är förklaringen till att djurägare kan drabbas av massiva loppangrepp när de kommer hem till ett hus eller ett fritidshus som stått tomt en längre tid.

Lopporna hoppar över till en ny värd och livscykeln är fullbordad. De föredrar hundar och katter, men kan också bita människor. Här vill de gärna sitta någonstans där de ”har ryggen mot något”, t.ex. under kanten på ankelstrumpor och byxmuddar. De gör ofta flera bett på samma ställe. Kattloppor kan inte föröka sig på människoblod och återhämtar sig snabbt, men klådan efter bettet kan vara ganska irriterande.

Hur märker jag att min hund eller katt har loppor?

Klåda är ett framträdande symptom hos hundar, medan katter kan ha loppor till synes utan att besväras. Det är därför ganska vanligt att katter tar med sig loppor in i huset men inser det först när hunden börjar klia.

Man kan se lopporna när man undersöker pälsen, men de flyttar sig snabbt. Om du inte hittar lopporna är ett säkert tecken på att de finns där att de har lämnat efter sig avföring, som ser ut som kaffesump. Om du inte är säker på vad det är kan du lägga lite vatten på det på en pappershandduk. Om det blir rött är det ett tecken på loppor.

Du ska aldrig påstå att din hund eller katt inte har loppor bara för att du inte hittar några. Det kan vara svårt att hitta en liten loppa i en stor päls, och vissa djur kliar sig mycket även om de är angripna av ett fåtal loppor. Djurets svansrot och ljumskar är de ställen där du har störst chans att hitta loppor. En fintandad kam kan vara ett bra verktyg.

En del hundar och katter utvecklar en allergisk reaktion mot loppornas saliv. Det är en närmast manisk klåda där djuren kliar och biter så våldsamt att stora sår kan uppstå på huden. Den typiska platsen för dessa lesioner är över svansroten och upp på ryggen. Om du har en loppallergisk hund eller katt bör du vara särskilt försiktig i ditt val av loppmedel, se nedan.

Bekämpning av loppor

När du börjar bekämpa de oinbjudna gästerna ska du komma ihåg att endast 5% av loppproblemet, de vuxna lopporna, finns på djuret. Resten finns i miljön i form av ägg, larver och puppor.

Kriget måste därför utkämpas på flera fronter. För det första måste värddjuret eller värddjuren skyddas med ett lämpligt loppmedel. Det finns en uppsjö av loppmedel på marknaden och det tillkommer hela tiden nya. Alla är inte lika bra, så det är värt att rådfråga din veterinärklinik. Vissa produkter är dessutom receptbelagda och kan endast köpas via din veterinär. Många av dem är också effektiva mot fästingar och andra parasiter.

Loppmedlen påverkar loppornas nervsystem på olika sätt, vilket gör att de förlamas och faller av. Ämnena är ofarliga för varmblodiga djur. Kaniner är dock ett undantag.

Det finns tre strategier att välja mellan: spot-on-produkter, tabletter och halsband. De är alla ganska effektiva, men du bör vara medveten om att de flesta loppor biter inom de första minuterna efter att de hoppat på en hund eller katt. De dör dock senare efter att ha kommit i kontakt med djurets hudfett eller blod. Det finns ingen enskild produkt som ger 100 % skydd mot loppbett, men de bidrar alla till att minska antalet loppor på lång sikt, eftersom lopporna dör innan de kan föröka sig.

Spot-on-produkter

Det här är droppar som försiktigt appliceras på djurets hud genom att pälsen separeras på flera ställen på ryggen och halsen. Produkten fördelas sedan i hudfettet, varifrån den frigörs under de kommande 4 veckorna, varefter behandlingen upprepas. Det tar cirka 24 timmar innan lopporna börjar dö, och eftersom nya loppor hela tiden kan hoppa upp från omgivningen kan det verka som om produkten inte fungerar. Men låt dig inte luras; det viktigaste tecknet på effektivitet är en minskning av klådan.

Vissa spot-on-produkter kombineras med ett s.k. insektshormon som hämmar utvecklingen av ägg och larver i omgivningen.

Eftersom tvätt avlägsnar fett från huden bör du inte tvätta ditt husdjur före behandlingen – något som de flesta djurägare är starkt frestade att göra när de upptäcker loppor.

Tuggtabletter

Det finns två typer av tabletter med lång respektive kort verkningstid. I båda fallen måste lopporna suga blod för att absorbera produkten.

Vid användning av de långtidsverkande, som är verksamma i flera veckor – verkningstiden varierar från produkt till produkt – tar lopporna upp ett ämne som dödar dem inom högst en halv dag. Detta gäller både de loppor som finns på djuret och de nykläckta loppor som kan hoppa på.
Dessa tabletter är därför lämpliga för långvarig bekämpning. Den kortverkande tabletten verkar inom en halvtimme. Du kan faktiskt se de döda lopporna droppa av djuret. Effekten upphör dock att verka inom 24 timmar.

Eftersom lopporna måste bita först kommer hundar och katter med loppallergi fortfarande att utsättas för loppsaliv och intensiv klåda. Tabletterna kan dock vara en viktig del av loppbekämpningsstrategin eftersom de bryter loppornas livscykel och minskar antalet loppor avsevärt över tid.

Halsband mot loppor

Effektivt skydd mot loppor kan uppnås genom att bära ett lopphalsband som frigör insektsdödande ämnen över tid. Ämnena frigörs långsamt och kontinuerligt från det specialdesignade halsbandet i låga doser under 7-8 månader. Dessa halsband liknar inte alls de halsband som fanns på marknaden för flera år sedan.

Andra goda råd

Förutom att behandla djuren – och det är MYCKET viktigt att ALLA katter och hundar i hushållet behandlas – kan noggrann dammsugning avlägsna vissa omogna loppstadier och minska infektionstrycket. Var särskilt uppmärksam på djurens sängar och alla paneler, sprickor och hörn. Tvätta alla lösa filtar, kuddar och överdrag i maskin. Det är dock inte möjligt att ta bort alla loppstadier, särskilt kokongerna är mycket klibbiga.

⚠ Det är viktigt att läsa instruktionerna på förpackningen noggrant och särskilt undvika att använda loppmedel avsedda för hundar på katter, även om det är samma produkt. För det första är doseringen annorlunda och för det andra innehåller vissa av produkterna för hundar ämnet permetrin. Detta ämne är GIFTIGT för katter och utlöser krampanfall som ofta är dödliga ⚠

Var beredd på att behandla under lång tid – flera månader – eftersom 95% av loppproblemet finns i miljön.

Det kommer alltid att finnas en diskussion om huruvida man ska behandla förebyggande. Om hunden eller katten befinner sig i en miljö där det finns en hög risk för infektion är det självklart. Omvänt, om djuret lever i en loppfri miljö kan man vänta med att ta itu med problemet tills det uppstår. Du har goda möjligheter att göra detta med de effektiva produkter som finns tillgängliga idag. Den här frågan är särskilt relevant för unga djur, valpar och kattungar.