Vad är tandresorption hos katter?
Detta tandtillstånd har haft flera namn genom åren, men för närvarande är den vanligaste termen tandresorption. Det kallades tidigare för halslesioner eftersom det ofta var först vid tandhalsen som det var synligt för blotta ögat. FORL är en annan äldre term, som är en förkortning för Feline Odontoclastic Resorptive Lesions. Det innebär att vissa specialiserade kariesceller löser upp en del av tandstrukturen.
Detta är ett tillstånd där tänder och tandrötter bryts ned och blir mer porösa. Hål uppstår i tandemaljen, särskilt vid tandhalsen, vilket blottlägger nerver och blodkärl, och kronorna kan därefter brytas av.
Det är ett mycket vanligt tillstånd. Studier har visat att mellan 20-70% av alla katter kan drabbas. Det innebär att ungefär hälften av alla katter kan ha problemet. Katter över 6 års ålder är vanligast drabbade.
Vilka är symptomen på tandresorption?
Det råder ingen tvekan om att katter med tandresorption har ont, men det är sällan de visar det. I det vilda kommer en katt som visar svaghet inte att överleva länge. Om tillståndet har pågått under en längre tid kan katten ha gått ner i vikt, men i det stora hela är det ett dolt problem.
Emalj- och cementlagret bryts gradvis ned och skapar röda och smärtsamma ”hål” i tanden, vilket kan likna karies, men detta tillstånd har inget att göra med karies hos människor. En annan följd av karies är att tanden kan spricka vid roten, som ofta försvinner helt. När tanden och rötterna är borta växer tandköttet över den, vilket gör att det ser ut som om det aldrig funnits någon tand.
Hur kan din veterinär ställa en diagnos?
Veterinären börjar med att titta i kattens mun och om man misstänker tandresorption blir nästa steg en utvidgad undersökning under narkos. Detta skulle annars vara förknippat med svår smärta, eftersom nerven är öppen i de drabbade områdena. Röda hål på tänderna, saknade eller trasiga tänder och ställen där tandköttet är rödare och växer något ovanför tanden är misstänkta. Tandsten kan också dölja skadorna. Oftast är det kindtänderna som drabbas först.
Röntgen är den enda metod som till 100% kan avgöra om tandresorption föreligger och hur utbredd den är. Detta beror också på att de flesta förändringar finns under tandköttskanten.
Det har visat sig att katter som har resorptioner på vissa tänder är predisponerade för att få det på de återstående tänderna också.
Hur behandlas tandresorptioner?
Fluorbehandling av drabbade tänder har tidigare prövats, men det visade sig att nedbrytningen av både rötter och kronor fortsatte ändå. Den enda effektiva behandlingen är att dra ut tänderna. Ofta visar röntgenbilderna att det finns flera drabbade tänder och det kan bli nödvändigt att dra ut tänderna flera gånger. Det kommer också att vara nödvändigt att följa upp regelbundet för att se om fler tänder är drabbade.
Ofta är det en slående effekt av att ta bort de smärtsamma tänderna. Många av dessa katter går upp i vikt och ägarna rapporterar ofta att deras katt är gladare, ser yngre ut och är mer livlig. En katt kan leva ett bra liv utan en enda tand i munnen om man anpassar kosten så att den innehåller mjuk mat.
Varför får katter halslesioner?
Tyvärr är orsaken fortfarande okänd, även om många försök har gjorts för att lösa mysteriet. Det finns inga bevis som tyder på att tillståndet är smittsamt eller ärftligt.
Vilka raser är särskilt benägna att drabbas av tandresorption?
Alla katter kan drabbas, men renrasiga katter – särskilt siameser och perser – verkar vara särskilt predisponerade.