Vi är fyra pensionerade kvinnliga veterinärer som tyckte att vi hade tid och lust att prova på veterinärarbete under andra förhållanden än de danska. Vi har känt varandra sedan studietiden för över 40 år sedan och har hållit kontakten sedan dess.
På bilden syns veterinärerna Kirsten E Riis, Ingeborg Mølbak, Charlotte Bondam och Kirsten Boeck före avresan.
Genom Vets Beyond Borders kom vi i kontakt med en lokal djurskyddsorganisation som med privata medel drev en klinik i norra Botswana.
Kartan visar att Botswana ligger i södra Afrika. Det har utmärkelsen att vara ett av de mest fredliga och stabila länderna i Afrika. Det är lika stort som Frankrike, men har bara en befolkning på cirka 2 miljoner. Den stora majoriteten av landet är öken, Kalahari, men i den norra delen finns ett enormt inlandsdelta, Okavango. Här breder enorma vattenmassor från en stor flod ut sig över ett stort område och försvinner sedan ner i sanden. Detta ger livsvillkor för ett mycket rikt djurliv som lockar många safaribesökare.
Maun Animal Welfare Society (MAWS)
Efter att ha rest i mer än två dagar nådde vi staden Maun, som ligger i utkanten av Okavangodeltat. Här hade lokala eldsjälar byggt upp en klinik där ett antal hundar och några katter kastrerades varje dag. Det övergripande målet var att minska antalet hundar till förmån för djuren själva, men också för det samhälle de tillhörde.
Människor i Botswana älskar sina hundar och har många av dem. Men det finns ingen tradition av att hålla dem inomhus. Det innebär att hundarna strövar omkring, parar sig och får valpar, hanarna slåss och kan drabbas av svåra bitskador. De kan också sprida sjukdomar som valpsjuka och rabies, varav den senare kan smitta både djur och människor med dödlig utgång. Valpsjukeviruset utgör ett mycket allvarligt hot mot vissa vilda djur.
Hundarna hämtades varje dag i denna bil, tillbringade natten i burar där de fick mat och genomgick sedan operation dagen därpå. När de vaknat upp från narkosen togs de hem till sina respektive familjer. De var förvånansvärt tåliga och snabba på fötterna efter ingreppet.
Operationen var kostnadsfri. Alla kostnader betalades av MAWS och det var ett imponerande djurskyddsarbete som utfördes på plats. De allra flesta av hundarna var i gott näringstillstånd och var vänliga och sociala, så det fanns inga försummade gatuhundar.
Vi bodde i ett hus inte långt från kliniken och arbetade varje dag från kl. 8.00 till 17.00, ibland längre. Eftersom vi var flera veterinärer kunde vi lätt operera flera djur samtidigt. Under operationen fick hundarna penicillin och smärtstillande medel, tatuerades i ena örat, behandlades mot mask, fästingar och loppor samt vaccinerades mot rabies, valpsjuka, parvo och andra virussjukdomar.
Sjuka hundar kom regelbundet till kliniken. De behandlades, även det kostnadsfritt, men under förutsättning att ägarna gick med på att låta neutralisera dem efteråt. Ibland fanns det hundar vars tillstånd var så illa att avlivning var det enda alternativet.
Kirurgi i det vilda
Under två dagar arbetade vi i en by cirka 50 kilometer från Maun. Hela kliniken med allt som behövdes flyttades ut dit och installerades i deras kgotla.
Det var ett slags tingshus – en täckt cementterrass där byhövdingarna träffas och diskuterar olika problem. Byborna kunde sedan komma och få sina djur opererade och ta hem dem igen när de vaknat upp ur narkosen. Det gav oss en spännande inblick i hur livet levs på landsbygden i Botswana. Det fanns frigående boskap, åsnor och getter överallt och människorna bodde i små hus av lättbetong med plåttak.
Det fanns varken rinnande vatten eller elektricitet, men nog en liten plats där de kunde ladda sina mobiltelefoner …. Vår närvaro var förstås intressant för alla barnen!
Safari
Alla i Maun arbetar med safari på ett eller annat sätt, även MAWS medlemmar. Som en belöning för vårt frivilliga, obetalda arbete kunde de därför skicka oss två och två på en safariresa in i deltat. Man kan inte köra bil dit, man måste flyga, eftersom Okavangodeltat är ett enormt vattendrag, över 400 kilometer åt vardera hållet.
Vi flög i en halvtimme i ett litet Cessna-plan över grunda områden med många öar och landade på en liten landningsbana. Härifrån åkte vi med jeep och båt till lodgen där vi skulle bo. Det var början på några dagar i sann lyx. Det blev utflykter i omgivningarna med jeep, båt eller kanot, precis som man ville. Hela tiden hade vi sällskap av mycket kompetenta guider som kunde svara på allt. Många av dem hade vuxit upp i deltat.
Det var mycket spännande. Vi kunde segla mellan vass och näckrosor och plötsligt kunde en eller flera elefanter äta lika fridfullt 15-20 meter från oss.
Det fanns aldrig några tecken på aggressivt beteende, men guiderna respekterade också att de var kungarna här. Botswana har förbjudit all jakt – det är ganska unikt i Afrika, där det finns mycket pengar att tjäna för storviltjägare.
Å andra sidan innebär detta att djuren är mycket säkra och att man kan komma ganska nära. På jeepturerna, som ägde rum på de många öarna, såg vi elefanter, giraffer, antiloper, gnuer, zebror, vårtsvin, flodhästar, apor och lejon. Dessutom många fåglar som fiskgjuse, maraboustorkar och många andra mycket vackra fåglar.
Plötsligt hade tre veckor gått och det var dags att lämna MAWS och Maun. Men som tur var var nya frivilliga veterinärer redan på väg för att fortsätta det nyttiga arbetet och få en upplevelse för livet!